Det som ligger mig allra närmast om hjärtat är ni, mina barn.
Jag har burit er i min kropp i 9 månader.
Känt era ivriga sparkar och känt konturen av era små busiga sparkandes barnfötter genom magen med min hand.
Har burit min mage med stolthet och tacksamhet.
Tagit kort för att föreviga hur ni faktiskt har vuxit alldeles ofantligt mycket i min mage och blivit till små liv inne i mig som med livsglöd och kämpandes tog er ut i livet utanför magen.
Jag har kämpat och gjort mitt livs styrkeprov när ni föddes.
Urkraft.
Båda två är precis lika mycket älskade av mig.
När jag nu skriver så skriver jag Du, men menar er båda.
När Du låg i min famn visste jag vad det vackraste av kärlek är.
I sin allra renaste och djupaste form.
Ödmjuk inför att ha fått möjligheten.
Tacksamhet för att Du finns.
Många stunder av ofantlig kärlek och ömhet.
Din lilla hand mot mitt bröst när din hungriga mun söker mat.
De små fingrarna som griper tag om mitt finger.
Blicken från dig dyrbaraste när din lilla mun ivrigt suger efter mjölk och du samtidigt möter min blick med de mörkaste tillitsfulla ögon.
Dina mjuka fötter som under tiden trycker mot min hand.
Det plötsliga bettet mot min bröstvårta, som smärtar fruktansvärt, och ditt charmiga leende som förstår att det var något roligt som hände.
Det kiknande skrattet.
De första orden.
Kvällsstunderna i sängen - den runda kinden mot min kind - den varma mjuka lena handen mot min andra kind - min näsa som doftar in mot din mjuka hud och lukten av dig skapar en våg av kärlek som går genom hela kroppen in i hjärtat.
Dina tårar.
Dina enviseutbrott.
Ditt klingande skratt.
Nu är ni stora.
Jag känner sån obeskrivlig innerlig kärlek till er.
Den går aldrig ur min kropp.
Vad som än händer och vad som än sker så finns det ingen situation där ni inte kan vända er till mig för att få hjälp. Jag älskar er oavsett.
Jag vill att ni ska känna lycka i ert liv.
Gör saker som ni mår bra av.
Älska er själva.
Vägen i livet är inte rak. Det är en massa krokiga stigar att vandra.
Det går upp och det går ner. Det är en del av livet.
Livet slutar inte för det. Livet fortsätter hur vägen än ser ut.
"Det högsta är ej att aldrig falla utan det högsta är att resa sig efter varje fall."
Jag hoppas att ni har fått några verktyg att hantera livets alla olika vägar och resten av verktygen som ni behöver kommer ni att hitta själva.
Men man behöver stöd och hjälp efter vägen.
Våga ta emot det.
Jag hoppas att ni träffar någon att älska som älskar er som jag gör.
Att dela sitt liv med någon man älskar ger så mycket.
Livet handlar om så mycket mer än att leva efter normer, principer och jantelagen.
"Om du sänder ett leende så vänder det åter tillbaka till dig"
Att ge är också något som man mår bra av.
Om ni hamnar i någon situation där ni inte trivs eller mår bra så ta tag i det.
Livet är för kort för att inte må bra.
Det ska vara roligt och glädjefullt att leva.
Livet är fullt av val och möjligheter.
Följ ert hjärta. Ingenting är omöjligt.
Jag skulle vilja skicka mer er några ledord.
Tacksamhet
Ödmjukhet
Omtänksamhet
Glädje
Kärlek
Det här är ingen bön även om det kan låta som det...;-) eller något struntprat.
Det är faktiskt allra högsta allvar.
Störst av allt är kärleken.
Jag älskar er - av hela mitt hjärta.
Kram från er mamma - som tycker det är lättare att ge kloka råd än att vara klok själv <3
 |
| Sanna |
 |
| Albin |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar