Ikväll är en sådan kväll.
Jag känner mig stark.
Jag känner en inneboende stark kraft och energi.
Jag vet vad jag vill.
Även om jag tycker det är så självklart för jag har nog aldrig känt så självklart vad jag känner angående mina känslor och vad jag vill...;-)) så har jag ändå en "vuxen inneboende drivkraft inom mig" där jag känner att jag utsätter mig inte för vad som helst.
Jag har levt så länge i situationen att åsidosatt mig själv att jag känner att jag tänker verkligen igenom om det är värt att i åsidosätta sig själv hur mycket som helst.
Jag tänker må bra och det var mitt nyårslöfte förra året.
Jag tänker leva i glädje.
Och det gör jag just nu.
Jag är så lycklig.
Men jag är också vilsen och lite smått frustrerad för jag är van att veta hur framtiden ska se ut och jag har inte kontroll på den just nu.
Jag har ett stort bekräftelsebehov.
Jag vill veta att jag är den jag vill vara för den jag bryr mig mest om.Det känns så viktigt för mig. Jag har så mycket att ge. Eftersom det är mitt synsätt att jag bara älskar att ge...
Men jag har ett behov att få. Jag vill känna att jag är som Rihanna säger i sin låt: "Only girl"
Nu är jag i en situation där jag verkligen känner så stort.
Jag vill så mycket men kanske inte alltid får så mycket som jag förväntar mig.
Jag får tecken som gör mig trygg men samtidigt ändå så otrygg.
Jag öppnar mig så blottat skriftligt och även verbalt ( enligt mig själv), men får inget direkt svar på om det är rätt.
Samtidigt har min "singelsituation" spridit sig och jag får en del uppmärksamhet...som jag hanterar på ett bra sätt...tycker jag.
Jag vet vad jag vill.
Det är så självklart.
Jag har funderat så mycket för det är inte kärleken med vem som helst jag vill åt.
Då hade det fixat sig.
Hade det varit viktigt med vem som helst, eller om jag haft någon ytlig ambition om att träffa ngn rik eller vad som helst så hade det ordnat sig...för jag får erbjudanden men det handlar inte om det.
Det handlar om något helt annat.
Det är kärlek.
För mig är det personen...känslan...som infann sig direkt...kan faktiskt säga att det var vid första samtalet.Passionen,
Värmen, humorn, förvirringen, tonen, kärleksfullheten.
När jag sedan träffade honom så bara smälte mitt hjärta.
Värmen är det stora, uttrycksfullheten, utstrålningen av trygghet och kärlek.
Finns ingen som kan övervinna detta som det känns nu.
Samtidigt bär jag på min ryggsäck. Jag blir lätt sårad och vill känna mig älskad.
Det är oerhört viktig för mig.
Jag har levt ensam länge.
För mig är livet så mycket mer.
Jag vill leva tillsammans.
Under samma tak.
Det ger kärlek.
Det ger såklart utmaningar, krav på ensamtid och andra känslor som dyker upp när man är van att bo själv.
MEN ....det ger också samhörighet, samliv, kärlek på djupare nivå...så mycket mer.
Jag saknar verkligen det.
Alla behöver egentid. Men kära läsare...det innebär att man väljer det själv.
Om man lever ihop hela tiden så väljer man det och kommunicerar om det. Jag har levt i att hela tiden levt själv förutom helgerna.
Det var ett liv som också fanns och som kändes ok just mitt i det, men inget som jag väljer igen.
Jag tror inte på det livet längre.
Jag har så mycket att ge.
Jag vill.
Jag tror verkligen på det kinesiska ordspråket:
Det leende du sänder ut vänder åter till dig!
Så sant!
Jag tror på kärleken.
Jag tror på värmen.
Jag tror på tvåsamheten.
Jag tror på dig och mig.
Tror inte du detsamma så är det inte du och jag.
Så är det.
För mitt liv, hur jag än känner för dig, är kärleken viktigast.
Det vet jag nu.
Får jag inte den kärlek jag förtjänar så är det inte du och jag.
Så viktig är den för mig.
Jag älskar dig.
Men känns det minsta lite tveksamt ...sorry...då är det inte du och jag.
För mig är kärlekslivet precis som John Mayer beskriver det:
"All of me"
Finns ingen vackrare kärlekssång...enligt mig.
Och jag hoppas i mitt inre...
att just Du älskar mig på det sättet.
Jag älskar dig av hela mitt hjärta.
Kram Anna.
Förföriska ögon ;=)
SvaraRadera