En helt vanlig...fullkomlig underbar måndag mitt i livet!

Då har vardagen rullat in och jag är inne i jobbsvängen igen!
Det är med blandade känslor jag tar adjö av den underbara sommaren och ledigheten och dyker in i vardagens alla rutiner och i mitt jobb.
Det kan kännas lite sorgsligt att släppa sommarens frihet och möta alla "måsten" samtidigt är det också lite skönt att få börja få lite intellektuell tillfredsställelse...haha!

Men jag spritter av lycka och glädje idag och jag är sååååå tacksam och därför ska dela med mig av min dag idag!

Morgonsolen skiner och jag ligger vaknar sakta till...som jag upptäckt är så skönt på morgonen. Jag ställer klockan medvetet en halvtimme tidigare än jag tänkte kliva upp för att få njuta under täcket och vakna upp i lugn och ro. Vardagslyx.
Det gör humöret gott. Jag har satt på mig en lång sommarkjol jag inte haft på länge och känner mig glad och lycklig för mitt liv och åker till jobbet och som vanligt har jag hög volym när jag lyssnar på NRJ. Ler för mig själv när jag lyssnar på Titti, Roger och Ola. Det gör mig gott.
Livet känns ganska bekymmerslöst och det känns bra i magen när jag kör mot jobbet för att möta mina härliga jobbarkompisar.
Väl framme är det fortfarande lite stilla på skolgården men några barn har kommit och har hittat sina kompisar och har morgonlekar med spring i benen och vissa barn är mer stilla. Jag möts av barn som hejar glatt och jag letar mig in i personalrummet. Där väntar några av mina jobbarkompisar och en av dem vänder sig om och säger:
- Men åh Anna vad fin du är!
Jag känner mig upplyft och generad samtidigt. Men tänk vad några ord som kommer från hjärtat går till hjärtat...det är ju ett av mina favvoordspråk. En liten komplimang sådär på måndagmorgon gör nog hela min dag!
Det blir ju inte sämre av att min älskade ringer och jag får höra hans röst sådär på morgonen. Lite morgonhes...mysig och otroligt lockande.
Med ett leende som sträcker sig ända in i själen sätter jag sen igång med dagens apeciella arbete som är en av de bästa uppgifterna i mitt jobb.
Jag ska träffa årets "ettor" , en i taget, för att kolla upp hur många bokstäver de kan  och om de ev kan läsa lite. Jag ska förklara lite kort att det gör vi varje år när ettorna startar för att hålla koll på om det är något barn som kan behöva stöd redan från början och vilka vi ska vara uppmärksamma på att hjälpa.
Det är guldstunder att få sitta där med ack så ivriga, smittande glada ettor och en i taget. Det är ett sant nöje.
Vi pratar lite först om hur det är att börja i ettan och om lite annat smått och gott. För det mesta är det glada berättelser och samtalsämnen men då och då kommer det upp saker med större allvar och då pratar vi lite om det också. Det känns stort att få ett sånt förtroende och det skapar en fin kontakt.
Efter en förmiddag med dem är jag ännu lyckligare. De förmedlar sån livsglädje och det sprider sig in i mitt hjärta.
När jag träffat alla är det dags för det mer administrativa som att gå in i excel och göra en sammanställning med namn, hur många stora och hur många små bokstäver de kunde och även noteringar om de har börjat ljuda, läsa lite om det är något annat som att de blandar ihop b/d samt å/ä och ö vilket är väldigt vanligt i den åldern. Men det är bra för all information tar vi till oss och jobbar utifrån det. Kan tillägga att jag träffar alla efter jul igen för att se hur de har utvecklats. Några av  barnen, som har behov av det, träffar jag såklart kontinuerligt.

Just idag var det "utbildningsdags" i genus efter ordinarie arbetstid. Vi ska jobba med det under tre terminer. Det var väl tur att jag hade så mycket glädje i mig så inget riktigt bet på mig och hade jag fått valt så hade jag valt att göra något annat! Men nu fick jag ju inte välja.
Väl hemma var det matlagning och lite kvalitetstid med sonen som inte tyckte det varit så roligt i skolan idag men vi åt middag och hade lite mys.
Jag kände verkligen för att titta på tv och läsa min favvotidning som landade i brevlådan idag:
Lantliv
Min inredningsinspiration har varit lite vilande men lusten smög sig på när jag bläddrade i den.
Sen ringde jag min älskade dotter för jag längtade efter att höra hennes ljuva röst. Hon har börjat en ny utbildning och verkar tycka det är lyckat hittills. Så skönt i mitt hjärta att höra henne glad!
Nästa vecka ska vi träffas och umgås och det ska bli ljuvligt.

Alldeles varm i kroppen och lycklig ler jag och njuter av min känsla.
Efter ett samtal från honom med stort H, som med några fraser får mitt hjärta att slå extraslag och hans röst med ord som skulle kunna värma min kropp en frusen vinterdag så är denna vardag - en måndag- mitt i livet - en helt underbar fantastisk dag.
Måste njuta av varje ord i det viktiga han sa.

Hur kan några ord, en mening, ett tonläge det vi inte ser men hör påverka mig så mycket?

Livet är just nu.
Lycklig.
Lyckligast.
Tack för dagen idag.
Love and peace,
Anna

Underbara sommarminnen 2015

Nu har jag jobbat i tre dagar och semestern är slut.
De första dagarna är alltid roliga när man träffar sina kära arbetskompisar igen och arbetstempot rullar sakta igång. Många möten, mycket fika och en massa prat om allt mellan himmel och jord! Pigga och utvilade efter semester finns det massor av kraft, lust och glädje.
Men hur roligt det än må vara så vill jag som vanligt så mycket mer!

Jag är så nöjd med sommaren, om man bortser från sommarvädret som inte har varit det bästa. Sommaren har bjudit på så många olika smaker. Spontant får väl bli ledordet för sommaren. Många härliga upplevelser. Efter sista inlägget då jag precis kommit hem från H var jag hemma i hela tre veckor!!! Jag var hemma och skötte om hus och trädgård innan huset fylldes av härliga gäster som kom under Färilaveckan. Mina älskade barn var hemma och jag fick rå om dem ordentligt i någon vecka. H kom och vi gjorde en spontan resa till Funäsdalen och Mitteåkläppen. En härlig dagsvandring stillade vår dag.

Det kröp lite i min sommarkropp att tillbringa tre veckor hemma...och på tal om sommarkropp har den utan att överdriva fått sitt goda i sommar...vilket gör att jag är grymt motiverad att jobba hårt enu...haha!
Efter de tre veckorna på hemmaplan kändes det skönt att få packa bilen och resa iväg igen. Jag och A åkte glada till hågs till H. Vi packade sedan bilen allihop och for till vår efterlängtade semestervecka i Hunnebostrand. Även om vädret inte var toppen så kändes det skönt att få komma till det ljuvliga stället.
En vecka blev det i paradiset Hunnebostrand tillsammans med alla utom S som var utomlands och jobbade. Hon får uppleva det nästa sommar!

Man kan inte säga annat än att vi är ganska spontana och våra spontana själar bestämde sig för att fortsätta sista semesterveckan genom att bila ner till Danmark,Tyskland och till värmen och solen i Polen. H hade noga undersökt var den saknade solen befann sig och som den perfekte SEO:are han är lyckades han med gediget detektivarbete hitta spår av värmen.
Så vi åkte färja från Göteborg till Fredrikshamn, bilade ner genom Danmark, Tyskland och landade första dygnet i staden Stettin i Polen. Vi bilade vidare mot bl a Kolobrzeg och Swinoujscie.
Polen överraskade genom att vara välordnat, rent, lugnt, billigt och framförallt varmt och skönt med underbara fina stränder!!! En och en annan god kall öl fick också slinka ner i värmen.
Vi hade underbara dagar och det är fantastiska minnen från vår långa bilresa.
Jag längtar tillbaka till sköna dagar på stranden med bad och sol med H och även utforskandet av landskapet i landet som vi inte visste något om.
Vi fick se och uppleva en hel del...tillsammans.
Faktiskt vår första resa alldeles ensamma ihop.
Oförglömligt.
Tacksam.

Den "brutala verkligheten" kom snabbt inpå då det var dags för mig att resa hemöver igen.
Nu har intrycken börjat smälta in och även att vardagen är här igen.
Det innebär att vi bara kan träffas helger, resa fram och tillbaka igen och det känns så hiiiimla trist och tråååååååkigt!
Att få smaka på hur det kan vara att få mycket tid tillsammans ger bara mersmak för min del.
Jag vill bara vara tillsammans vardag som helg och slippa detta avstånd.
Men det är bara att bita ihop och ha tålamod och en av de viktigaste sakerna i ett distansförhållande är ju att kommunikationen fungerar bra.
Vem vet...jag fyller år på lördag och om jag blundar riktigt hårt, önskar från hela mitt hjärta...kanske min önskan går i uppfyllelse då???

Kramar Anna