"Det som kommer från hjärtat går till hjärtat."

torsdag 28 maj 2015

En helg full av festligheter

Ibland fylls almanackan av roliga händelser och nu är det återigen dags!


I dag åker jag ner till Stockholm där jag ska möta upp min söta S och vi ska på något sätt ta oss in till stan med bil...ett äventyr i sig...och leta upp en parkering där jag slipper fickparkera...haha...jag tankar nog extra istället och kör runt några varv till det finns en plats med gott om utrymme! Hotellet ligger vid Odenplan. Där ska vi mysa och umgås samt gå ut och ta ett glas gott vin tillsammans.
Jag har även fått den stora äran att smörja in henne med "brun utan sol-kräm" men bara på ryggen som tur är...för det är ju synd om hon är randig på hela kroppen tills på fredagen då hon ska bära en fin balklänning.´
Det känns lite lyxigt att få träffa S vid två tillfällen denna vecka. Även om tiden är knapp så har jag ändå fått sett henne, kramat henne och pussats och myst!
Det ska bli så mysigt och underbart att få ha lite "hängtid" spontant med henne!<3
H kommer också upp till Stockholm i jobbsammanhang och det blir också hotellmys om så bara för en natt. Men jag kommer att få tillbringa helgen med honom och det ser jag fram mot för jag lääängtar efter honom nu.
Två veckor sen sist igen.
Tiden rullar på så sakta och sen när det är dags att träffas så glömmer man bort att det gått så lång tid för då är jag så glad att se honom.
A är hemma hos sin morfar och mormor för han är riktigt förkyld.


På fredagen ska vi åka vidare mot Strängnäs där S fina pojkvän D bor. De ska ha studentbal och det ska vi få vara med på och D ska tydligen vara toastmaster också och hålla välkomsttal utanför slottet där balen ska vara!
De är ett sånt fint par S och D. De är så gulliga med varandra och skrattar mycket ihop. Jag känner stor värme till D också för att han visar sån omsorg om S. Det ger plus i modershjärtat!!! ;-))
Jag hoppas på ett fint väder och få se och göra Strängnäs. Jag har bara åkt igenom Strängnäs när jag var lite yngre och jag åkte med mina föräldrar på väg ner mot min barndomsort. S säger att det är mysigt där.
Och jag älskar ju att upptäcka nya ställen, små orter som lite större. Det är väl en småstad vad jag kan förstå.
Efter vi tittat på de söta tu åker vi vidare ner hem till H.
Det är så vackert där han bor och speciellt såhär på våren och sommaren.
Det är ljuvligt.
Det blir väl kanske sent så vi hinner inte med så mycket mer än att bara vara och förbereda inför lördagen. Hinna hem till P, H:s son, och mysa med honom också.


På lördag ska vi ha en heldag med en massa aktiviteter! Det är tydligen jippo i lilla staden där H bor. Det ser jag fram mot!
Senare under dagen ska H och jag iväg på båttur med ett av företagen som H jobbar åt.
Berättar mer om det efter helgen.


Söndagen får jag tillbringa i bilen...förmodligen lite smått trött...på morsdagen...men vad gör väl det...får väl sitta och njuta av förhoppningsvis en del minnesvärda händelser från helgen!


Så just nu känns livet gott!


På väg...igen.
Tillsammans :-)
Kärlek.


Ha en skön helg!
Kram









tisdag 26 maj 2015

To be or not to be

Vissa stunder klickar det till - hör och häpna!
Det känns så solklart och det finns inga oklarheter hur situationen ser ut - i verkligheten.

De senaste dagarna har jag funderat en del på framtiden och man kan lätt säga att det känns som ett enda virrvarr. Virrvarr är inte jag. Jag trivs inte i det helt enkelt. Jag blir stressad och det tar mycket energi.
Jag tycker om att ha mål framför mig men älskar samtidigt spontanitet som gör livet och kryddar till allt. Får mig att känna glädje. Men en ram, ett övergripande mål är viktigt för att jag ska må på topp. Jag vill veta åt vilket håll jag ska styra mot sen kan stigen dit vara krokig och det kan hända saker som gör att man måste ta en annan väg.
Jag tycker om att ta ett steg framåt som leder någonstans. För mig känns det en aning planlöst och att stå och stampa på samma ställe för länge gör att jag tappar energi.
Nääääeeeee....jag måste arbeta mot ett mål som leder framåt och till något positivt.
Ta beslut.

Nu gäller inte framtiden enbart mig.
Den innefattar så många nära och kära!
Många att ta hänsyn till.
Därför vill jag inte ta steget framåt ensam utan återigen..."tillsammans"!
"Samarbeta" och känna att man vill samma saker och planera för att det ska ske.
Jag börjar fundera på om jag är knäpp! Om det bara är jag som vill saker och säger dem...om det är så måste jag upplevas som väldigt jobbig.
Jag vill höra, jag vill känna, jag vill veta.
Tydligt.
Att det inte bara är jag som vill framåt.

I dag fick jag den briljanta idén , haha...ja jag får sååååååå många ideér...alla är inte lika briljanta men bättre att de kommer än att jag ska var totalt idéfattig och bara sitta här och inte ha något mål utan bara vänta på att något ska hända. Då skulle jag förmodligen bli tokig!
Jag ville försöka konkretisera mitt "virrvarr" och få ur "virrvarret" ur hjärnan så jag kan släppa det och försöka få en bild av hur min/vår verklighet faktiskt ser ut just nu och hur JAG önskade att den var. Bara se på den helt realistiskt.
Jag ritade helt enkelt upp som en karta över situationen och min önskvärda och för mig blev det oerhört tydligt hur komplicerat allt är och det blev konkret hur det "måste" bli.
Det är lättare att tänka utifrån den bakgrundsbilden.
Med den som grund så är det gäller det att hitta vägar att nå det mer långsiktiga önskvärda målet.

Det önskvärda målet är definitivt något positivt och spännande och kan uppfyllas men det är faktiskt vägen dit som är alltför lång och för att klara av det måste det finnas lite små mål under vägen som måste uppfyllas för att orka med att nå det önskvärda målet.

Jag älskar djupt och jag vill.
Så otroligt mycket.
Men inte ensam

Kram Anna

söndag 24 maj 2015

Utedrömmar

Vem behöver gå på gym när man har en gård att sköta om?
Att klippa denna gräsmatta kan framkalla de mest inneboende ilskekänslorna hos mig! 
För det första så behagade inte den kära gräsklipparen att starta. Jag höll på att få hjärtinfarkt flera ggr av att dra i det där startsnöret.
För det andra är marken ojämn, stenig och full av gropar, branta slänter och helt enkelt urtråkig att klippa. Det är iallafall ett parti som går skapligt fort.
För det tredje när jag äntligen har fått igång gräsklipparen så stannar den i de partierna med tjockare gräs.
Samtidigt är det skönt att röra på sig så bara det vore en jämnare gräsmatta så vore det riktigt skojigt...tror jag.
Efteråt känner jag mig riktigt nöjd för det blir så fint med nyklippt gräs också.



När jag väl håller på därute så går min hjärna igång och planerar inombords allt jag skulle vilja fixa till. 
Mina begränsningar sitter i okunskap samt ekonomi. 
Men OM jag skulle ha en massa kunskap och en hel bunt med pengar så skulle jag börja med framsidan.
Framsidan: Där skulle jag snygga till runt husgrunden med grus och plattor, jämna till marken utanför verandan, fylla på med jord och så nytt gräs samt sätta dit ett snyggt vindskydd.
Göra iordning med lite blommor och rabatter odla i en pallkrage. Göra en inramad grillplats , ett utekök, där man kunde ha det lite cosy medan man grillade. Sedan skulle jag ta en ordentlig funderare vid slänten. Den är såååå jobbig att klippa och där skulle det vara bra med någon marktäckande växt så man slapp klippa. 









Husgavelsidan vid verandan: Snickra med liggande panel/brädor så det blir täckt där och måla i laserat vitt eller ljusgrått så det blir lätt att underhålla. Sedan plantera högväxande blommor, buskar eller något så att man trollar bort höjden.
Inreda inne på verandan såklart! Glasa färdigt ena delen med en hel trävägg med runt fönster och sedan glasdörrar ut.

Baksidan: Jag skulle vilja bygga en uteplats uppe vid de stora fönstren utan tak. Med dubbeldörrar ut. Det är en underbar solsida och tänk att bara gå ut i solen och njuta. 

Där nere på markplan önskas ett stort altangolv med en nersänkt badtunna/bubbelbad, plats för rottingsoffa och fåtöljer, solstolar och insynsskydd/vindskydd. Rabatter och planteringar nedanför. En pool vore i och för sig inte heller så dumt! Den skulle också vara inbyggd i altangolvet...tänk mindre yta för gräsklippning.





En av mina manliga bekanta berättade för mig om hur de hade överraskat hans mamma när hon skulle fylla år och var bortrest sen när hon kom hem var där en pool som hennes man, söner mm hade fixat. Yes! Vilken present!
Ett Attefallshus vore inte helt fel heller för gäster som vill komma och hälsa på men ändå ha en egen täppa.




Andra gavelsidan: Snygga till med lite plattor intill husgrunden samt bygga en liten veranda/ uteplats invid den nya utbyggnaden. Där är morgonsolen och vi kan dricka vårt morgonte/kaffe och äta frukost under sommaren. Mysigt.
Kullen: Bygga en carport/garage,förråd och parkeringar för alla bilar.
Göra en liten uteplats med plattor eller trätrall som ramas in av buskar. Som en liten berså.
Markiser på alla fönster i mörkgrått. Markplanering överhuvudtaget. Fylla på jord i gropar efter utbyggnad, ha grus, gräs, växter, buskar, rabatter. Men lättskött. Buskar klär in och är lättskötta så fler av det.

Jag tror det var allt. Haha...En budget på 500 000kr kanske? Behöver nog spela lite på travet eller något sånt!

För att inte tala om mina fantasier om ladan. Den är inte i ett gott skick nu men tänk vad det skulle var häftigt att göra iordning den och inreda den till någon sorts butik, bed and breakfast med bubbelbad och matkvällar eller något sånt. Vedugnseldsbakad mat. Hantverk. Ekologiskt. Många ideer som snurrar i min lilla hjärna.

Nu ska jag och A åka till min kära mor och far för att få äta lite god söndagsmiddag.
Tack för det!
Drömmer vidare sålänge.
Söndagskram från Anna


lördag 23 maj 2015

Nattmelloinlägg

Har precis kommit hem från en "mellopartykväll" hos mina underbara grannar. Jag vill skriva några ord om dem här.
Jag har alltid haft sån tur med grannar. Vart jag än har bott faktiskt.
Jag är så tacksam för det.
Tack och bock.
Man får liksom en speciell relation till sina grannar för man delar vardag och helg även om det är på avstånd så har man alltid ett speciellt band liksom.

Nu har jag underbara grannar igen och de finns alltid där och ställer upp i alla lägen.
Ikväll spontaninbjöd de mig till "mellon".
Det var jättemysigt.
Vi pratade, drack gott och åt god paj och annat smått och gott.
När jag gick dit var det en ljus solig kväll och jag tog någon bild. När jag senare gick hem så var det mörkt och jag kan inte förstå hur bilderna kunde bli så suddiga!
Var det något i whiskyn???







Nu sitter jag och Toulouse tätt intill i soffan...haha...det är tur att hon finns!!!
Jag sitter och inväntar röstningsresultaten från Mellon. Det verkar som att Ryssland kommer att vinna men att vi blir god tvåa!
Väldigt spännande!

Jag vill också skriva ett stort grattis till min H.
Han har rankat etta på google!
Det kan vara svårt att förstå detta fenomen, i den vanliga världen, utanför SEO, men det är något oerhört viktigt i SEO-världen.
Över 15 månader som jag har fått följa denna resa så förstår jag vikten av den placeringen!
På torsdag älskade H...då ska vi skåla för dig...i champagne!
Grattis!

Nu är det väldigt spännande i röstningen i mellon...för just nu leder vi faktiskt!
Återkommer imorgon.

Sov så gott och må väl.
Frid.
Kram Anna

Lördag med mysig mammatid

Vaknade ganska tidigt för att vara en ledig lördagsmorgon och kom på att jag lovat mamma en utflyktsdag!
Så jag ringde upp henne och hon var redo för lite äventyr med sin yngsta dotter. Vi åkte till ett soligt men blåsigt Hudiksvall som bjöd på sin naturliga skönhet.
Vi sprang och kollade i alla möjliga affärer och till sist var det fikadags. Det bidde en toast med sallad samt en otroligt god toscakaka!
Mamma fyndade bl a en somrig klänning. Vi besökte St Erikshjälpen där jag fick en fin tygtavla med elefanter för 34 kr!!!
Sen åkte vi över Näsviken hem och stannade till på Hälsinge linneväveri och även på en loppis.
När vi kom till Ljusdal så åkte vi förbi min kära kusin A och hennes goa familj. De fixade ute och skruvade altantrall. Efter det åkte vi hem.
Mysigt att få en liten dag med mamma.




Nu sitter jag här i soffan och bloggar och tänkte precis gå ut och klippa gräset när det plingade till i min telefon.
Det var grannarna här bredvid som skrev "Melloparty!".
Jag ska gå över till dem och titta på mellon, äta och dricka lite gott!;-))
Klippa gräset får bli i morgon! Dessutom erbjöd sig mina fina grannar att jag skulle få låna deras åkgräsklippare!!! Yes!

Idag är det en annan stor dag.
Det är Vivans dag.
Vivan är H:s älskade mormor.
Hon fyller hela 88 år idag och är pigg som en lärka i skyn!
Jag önskar så att jag hade kunnat vara med och firat henne.
Men jag kan inte vara med överallt...hur mycket jag än önskar och vill.
Så ett stort rungande grattis till fina Vivan.

Önskar er alla en härlig "mellokväll" och vi håller tummarna för Måns ikväll.

Kram Anna


fredag 22 maj 2015

Cosy Friday

Efter en hektisk tid är det ganska skönt att bara vara och njuta en fredag.
Fredagskänslan har liksom krupit in i kroppen med lite fredagspulsradio på hög volym och efter lite fejning så hällde jag upp ett glas rött vin, bröt loss 2 bitar av Lindts mörka sea salt choklad och satte mig skönt tillrätta i soffan och bläddrade i nya "Lantliv" som hade kommit i brevlådan idag.
Det är livskvalitet.
En stund av total livslyx.
I brist av annan lyx.

Jag hade såklart föredragit att få njuta av fredagen i "tillsammanslyx".
För det är bäst.
Men vad gör man när det inte går...jo man är kreativ och tar tag i sitt liv och ser till att hitta njutning i det som finns i närheten!
Som att dricka lite gott och äta en bit choklad...haha...lite sorgligt...och tragiskt att jag sitter här på en fredag alldeles ensam när det kunde ha varit så mycket mer myyyys.
Men det är ändå ganska mysigt när H ringer och berättar hur han tränat och varit nyttig för då känner jag mig också som jag varit nyttig. Det är ju jättebra!
Då kan jag sitta här och dricka vin och äta choklad och känna mig som jag också har tränat! Haha...det gäller att ta till sig allt det positiva och inte tänka att här sitter jag och gottar mig medan han tränar...näääärrråååå det gör jag inte!
Men jag saknar och längtar. Kunde tänka mig en massa nyttiga saker att göra om jag haft sällskap!

Jag ska ägna mig lite åt bloggen ikväll hade jag tänkt mig. Få till den lite bättre efter min smak.
Det är så roligt att jag åtminstone har fått in några av bloggarna jag följer som ikoner på sidan. Då kan jag följa dem hela tiden. Bra va???

Jag hoppas ni har en underbar fredag med mycket mys och härlig samvaro. Det kan hända att det blir ett till inlägg ikväll...i brist på annat...haha!
Eller inte...
Skickar en hälsning till  mina goa vänner som just nu är i Sandhamn och ja jag skulle gärna varit med er men...nu är jag här och ni är där! Ha det så gott!














Frid.
Kram Anna


torsdag 21 maj 2015

Ohana och kärt bloggåterbesök

Eftersom mitt liv levs i en kappsäck numera och mest på resande fot så måste jag vara effektiv under de dagar jag tillbringar hemma.
 Jag bor ju i ett hus som kräver sitt...det är inte mina närmaste bara som jag behöver pyssla om och vårda utan även huset. Det är ju en investering som måstes ta hand om så det inte förfaller. Så idag hade jag planerat att klippa gräset. Solen har lyst hela dagen och det har varit så varmt och skönt men när jag närmade mig hemåt så började det ösregna!!!
Jobbet ja...idag var det "Måbra-dag" på vår skola med olika stationer yoga, fotbad, fotboll, såpbubblor, lekar, korvgrillning och andra skojigheter! Härligt med stämningen bland barnen och även personalen. Jag och en av mina kollegor har suttit och fört in alla resultat från NP från åk 3 och 6 som ska in till kommunen och skolverket.
Hur som helst så blev det ingen gräsklippning när jag kom hem.

Jag gick därför in och tröståt en massa goda kex som jag köpt och tittade på "Lyxfällan" och sen har jag surfat runt lite och kände lite saknad efter mina gamla inredningsbloggar som jag följde slaviskt under ett antal år.
Så nu har jag varit in och haft kärt återbesök hos några av dem. Jag kommer inte ihåg alla adresser men de stora finns ju när man googlar på inredningsbloggar. Det är så fascinerande hur nära man tycker sig komma vissa av bloggarna in i deras liv och familjer. Det känns ibland som man känner dem.
Jag förundras över hur lyckliga alla verkar. Är det deras verklighet och vardag? Och har mycket pengar som kan renovera och köpa nya möbler och inredningsprylar och kläder och de reser hur mycket som helst...haha...inte ett dugg avundsjuk.Jag blir bara nyfiken på vad de jobbar med och hur de tjänar så mycket pengar och verkar ha så mycket tid tillsammans.
Jag vill veta...jag lovar att lära mig allt jag kan!!!
Egentligen är jag inte så fixerad vid pengar. Jag vill ha pengar så jag klarar mig och kan känna att jag har en buffert och kan hitta på saker när jag vill göra det att kunna unna mig och mina kära. Att kunna ha pengar över så jag kan spara till något jag väldigt gärna vill ha.
Jag tänker mest på frihet när jag tänker på pengar. Även om jag förstår att lyckan inte sitter i pengar så ger pengar en viss frihet.

Något jag mer reflekterar över i bloggarna är sammanhållning och familj. Jag ser bilder på bloggarna där de gör massa saker tillsammans i familjerna. Det kan vara allt från att resa till att gå ut med hunden i en park. Men de är tillsammans.
Familj.
Det är något som jag värderar högst.
Jag behöver verkligen de jag älskar omkring mig.
Jag mår som bäst när jag får rå om och visa min kärlek. Få en kram i förbifarten eller en puss, få smeka någon på armen eller lägga armen över axeln. Sitta tätt intill alla i en trång soffa. Ha någon att busa med, att diskutera med, att skratta, gråta och bara vara med. De behöver inte vara tätt intill men bara finnas i närheten.
Som mitt liv ser ut just idag så är alla utom en utspridda...Jag känner mig som en förvirrad vallhund...haha! Jag blir rastlös, lite stressad och uttråkad. Jag får inget vettigt gjort. Jag bara stoppar i mig massa onyttiga saker. Nu blev det ett glas med oboy (mandelmjölk såklart!).

Jag funderar ibland på om det alltid kommer att vara så i fortsättningen i mitt liv. Kommer jag alltid att ha alla utspridda. Det kommer inte att funka då får jag nog flytta in på något hem...haha...Allvarligt så kan jag inte leva så.
Det fungerar inte. Jag vill vara familj. Jag vill vara tillsammans. Jag vill vara "vi".

Jag förstår att min dotter inte kommer att flytta hem till mig igen. tyvärr. Den tiden är passe. Hon har tagit klivet ut i sin egen stora värld. Det betyder inte att hon har lämnat sin mamma för evigt men hon kommer inte att bo under samma tak som mig igen. Hon kommer dock att hälsa på mig då och då och få mysa tätt intill och kramas. Men tänk...snart är hon så stor att hon har sin egen lägenhet och jag kan åka och hälsa på henne när jag saknar henne alldeles för mycket. Det är bra! Jag saknar så.

Min son kommer att bo hemma i några år till iallafall. Även om han tillbringar mest tid på sitt rum och med sina kompisar på fritidsgården så finns han här och ger mig en kärleksfull kram eller smekning i håret eller på armen då och då.

Sen är det H...min älskade som kom in i mitt liv väldigt oväntat och betyder så otroligt mycket för mig idag. Ljuvlig, omtänksam och varm. Jag hoppas ju på att vi snart...alldeles snart...kan bo ihop.  Jag vet inte om han någonsin kommer att ta steget. Att flytta. Med mig. Jag vet inte vad han egentligen tänker och vill. Konkret. Men jag vet vad jag vill...och hoppas att vi vill samma sak. Det är sällan vi pratar om det...vi skulle behöva göra det.
H:s tre barn med respektive,  lill-H som alla kommit att betyda så mycket för mig. H:s goa föräldrar och syskon med familjer. De är utspridda också.
Haha...det är som att lägga ett pussel. Hur ska vi få ihop det på ett bra sätt?
Tips mottages tacksamt!
Vi får kanske ha en tillfällig lösning som räcker i ca två år och sedan en liten mer långsiktig som känns spännande och upplyftande. Den långsiktiga känns oerhört spännande. Det känns som att vi tillsammans kan få en fantastisk framtid och hela världen känns öppen. Om vi väljer att bo i en liten by, en småstad, kustnära, hus, lägenhet... någonstans i Sverige kanske utomlands...det är tankar som får växa fram. Jag är öppen och tycker det känns spännande med framtiden. Men den tillfälliga lösningen kan också bli bra för att landa och se framåt i. Planera och drömma. jag behöver en kortsiktig tillfällig planering tankar och lösning också.
Jag har ju såklart redan lagt fram ett förslag som jag tycker är bra..eller åtminstone en lösning som fungerar ett tag men jag tror inte det förslaget nått fram riktigt. Jag har inte fått någon bejublad respons på det iallafall. Jag har inte fått något motförslag heller så...även om jag tror att tankarna går men jag inte får höra dem...skulle så gärna vilja höra lite om de tankarna. Om det nu finns några. Hoppas ju på det!;-)

Jag älskar dem alla - de mina.
Alla mina utspridda älsklingar!

Nu tillbaka till bloggarna.
Jag kanske ska göra om utseendet på min blogg och sätta igång igen med att ta bilder och skriva mer. Förhoppningsvis kan man då följa utvecklingen i mitt liv från  att vara en vilsen vallhund som ska samla ihop alla "utspridda" till att följa resan till ett liv tillsammans, vi, och drömmar, visioner och mål som finns och uppfylls efter vägen. Vägen till att bli "familj". Familj behöver verkligen inte vara kärnfamilj.
Familj är kärlek.
Jag älskar citatet från filmen " Lilo och Stitch".
Där är definitionen av familj såhär:



Nu ska jag försöka väcka mina gamla bloggtekniska minnen och göra om denna layout!
Jag önskar er alla en skön kväll!
Snart helg och fredag!
Kram Anna




torsdag 7 maj 2015

Mental vändning

Att blicka framåt.

Dagens inlägg handlar om vilken kraft vi människor faktiskt besitter.
Jag tycker det är så tydligt.
Som min vän som genomgår en skilsmässa säger dagligen nu:
Jag har kommit till insikt att...
Hon har kommit till en massa insikter nu när de tagit beslutet. Då ser man allt mer klart och mer tydligt.
Jag känner igen det så väl.
Min insikt i det här är att det är som en modell när man är i ett problem.
Modellen ser lika ut i vilket problem eller svårighet man är i.


Att jag reflekterar över det just nu är för att det har blivit en skön eftermiddagsstund för mig att vila lite i soffan framför tv:n när jag kommer hem från jobbet och ofta är det gamla avsnitt av tv-programmet "Lyxfällan".
Det kanske låter konstigt men jag kan tycka det programmet är lite upplyftande men låt mig förklara det lite närmare.
Jag menar inte att det är upplyftande att se alla familjer och personer som hamnat i det ekonomiska läge de är i utan det är att se kraften som bor i människor när vi är i ett, till synes, hopplöst läge.
Trots att situationen kan se oerhörd mörk och tung ut , och man för tillfället inte kan förstår hur man någonsin kommer att kunna leva vidare, när problemet väl lyfts fram och man har landat i det och hämtat andan så finns det en stor inneboende kraft inombords att lösa situationen eller problemet.
Att blicka framåt.
Då känns det som om energin återkommer och det ger mig en kick att se den mentala vändningen!

Jag känner så väl igen mig själv och hur det återkommer i andra situationer än de ekonomiska.
När jag hamnar i ett läge då det känns som om jag bara vill dra täcket över huvudet och sova i all evighet...behövs det någon dag att landa i den känslan men sen får jag någon sorts envis urkraft och någon form av överlevnadsstrategi och försöker hitta vägar att gå vidare.

Situationen kan var oerhörd svår och man inte vet hur man ska hitta ut men när man väl lyft svårigheten och tagit ett beslut och inser att "this is it" så kommer kraften.
Då är det bara att sikta framåt och jobba mot målet.
Det ligger en styrka i det och är man antingen ensam, så blir man starkare och vet att man klarar saker själv och att man får kraft av stoltheten att ta tag i saker, eller om man är två, ett par, så kittas man ihop ännu mer av att klara av saker tillsammans och förhållandet blir starkare att jobba gemensamt för att lösa saker och se att man faktiskt fixar det.
Men det är också så att vissa situationer fixar man inte alltid själv eller tillsammans.
Då har man kommit till en insikt i det också.
Då får man helt enkelt ta hjälp att komma vidare.
Men livet tar faktiskt inte slut.

Det ska vara gott att leva.
Det ska vara en glädje att leva.
Jag valde väldigt medvetet glädje i en svår situation och bestämde mig för att i mitt korta liv här på jorden så finns det bara ett val att ta.
Det är inte alltid lätt att följa hjärtat och leva i den glädjen men i det stora hela gör jag iallafall mitt bästa att följa den planen.

Därför har jag så många mål jag vill ta tag i.

Mitt i livet.
Full av livskraft och livsglädje.

Det går inte alltid att nå sitt mål så snabbt och det tar energi.
Men till slut är man där.
Vid målet.
Bara att njuta.

Kärlek till er alla!
.
Kram Anna








söndag 3 maj 2015

Godmorgon kära måndag!

Vilken skillnad att vakna en måndag på våren jämfört med en måndag på hösten eller vintern! Det skiljer ganska mycket på "att-vilja-vakna-och-kliva-upp" graden.
Jag tänker att jag måste ta tag i det ordentligt.
Jag behöver semester under hösten och hämta krafter.
Sol och ljus.
Därför ska här bokas en resa i slutet av oktober i början av november.
Jag skulle vilja åka bort två veckor.
Det bästa vore att åka två veckor i november och två i januari MEN tror inte min lilla men välanvända budget tillåter det. Om jag inte skaffar ett välbetalt extrajobb!
Det får bli ett veckoprojekt att kolla upp en skön novemberresa!


På tal om extrajobb så känner jag att jag behöver lite förändring.
Jag vill göra något kreativt och något nytt.
Jag vill komma på en bra ide att ha någon verksamhet på nätet där jag är oberoende av plats och kan skapa mer frihet i mitt jobb och mina arbetstider. Jag vill kunna jobba intensivt vissa stunder och mindre andra stunder. Det är så många ideer som cirkulerar i mitt kreativa huvud!
Jag vill vara mer fri helt enkelt.
Jag trivs med mitt nuvarande jobb och går hit med glädje samtidigt behöver jag känna en utveckling.
Så jag ska spåna på det med.
Jag har också några saker jag vill gå.
Ska ta tag i det.
Drejkurs, inredningskurs, Feng Shui -föreläsning är några saker som står på listan.


Min helg har varit mysig och bra men avslutades inte så bra. Jag har umgåtts med de jag älskar.
I slutet av helgen och igårkväll när jag kom hem...ganska trött...så hamnade jag i ett läge som jag inte tycker om att vara i och brukar inte hamna där heller.
Jag vet inte orsaken till varför jag regaerade som jag gjorde men verkligen OGILLA mitt beteende.
Både för min egen självkänsla och för den som fick utlopp för det jag reagerade för.
Jag upptäckte då en sak med mig själv.
I mitt "ogillaläge" betedde jag mig inte så attraktivt, enligt mig själv, och jag kände det också från den jag betedde mig så mot.
Den markerade och visade det starkt och tydligt och jag tror att den kunde "sagt upp mig", jag kände hur den såg ner på mig...fast det hade den inte behövt för jag kände så själv.
Då kände jag att " du ska inte behöva se ner på mig".
Jag kan själv.
Jag kan verkligen bli som ett litet barn och trotsig när jag känner att någon verkligen tar avstånd till mig.
Ibland gör man fel. Ibland är man inte i sitt bästa läge. Men jag är bara en vanlig människa.
Jag vill dock känna att även om jag gör ett fel så vill jag att den andra ska kunna "se förbi det" och älska mig som jag är. För det är inte mitt vanliga jag och inget som är jag.


"Älska mig mest, när jag förtjänar det minst, för då behöver jag det bäst."


Att stå kvar även när det blåser.
Det är att känna tillit.
Att få reagera på något, som kan kännas helt orelevant och urbota dumt i efterhand, men som just då av någon anledning händer, och ändå känna sig älskad.
Det är så ett förhållande måste få vara. Åtminstone i min värld. Man måste kunna vara både glad, ledsen och arg tillsammans. Det finns alltid en orsak till varför man reagerar på ett visst sätt även om det inte alls hänger ihop med det som man visar det på.
Om man t ex är ledsen för en sak så behöver det inte vara den saken som är huvudorsaken. Det kan vara något annat som orsakar det.
Att känna sig trygg i att visa vad man känner utan att vara rädd för att bli avspisad för all evighet.
Jag tycker att jag själv kan visa stor tolerans och se förbi vissa reaktioner och därför inte reagerar med ilska eller så för det känns så självklart att det beror på något annat att den personen reagerar starkt och vanligtvis kan det bero på att den är stressad, bitter eller arg över något.
Det är liksom en pyttebit av livet när livet är så stort egentligen och det är roligare att leva om man kan se förbi saker och le lite åt vissa saker.
Men jag tycker själv att jag hamnade där igår och skäms jättemycket för det och den som mottog det såg inte förbi det och log åt det utan tvärtom reagerade tydligt. Men det beror också vad man har för ryggsäck med sig. Det var den personens ryggsäck som reagerade och det var min ryggsäck och andra orsaker som gjorde att jag betedde mig som jag gjorde.


Men jag känner att eftersom det inte är mitt vanliga jag och bad om förlåtelse för mitt beteende så går jag vidare och lägger det hela bakom mig.
Jag är värdig och vill bli älskad, uppskattad och uppmärksammad för den jag är.
För jag tror och inbillar mig att jag ändå är en person som ger 100 % av mig själv när jag älskar och jag är tillåtande och öppen i min personlighet mot de flesta situationer och människor.  Det är inte ofta jag blir arg, uppretad, svartsjuk eller beter mig illa mot mina närmaste så råkar jag göra det någon gång så beror det på något.


Mitt i detta blir jag så beslutsam att se till att ta tag i saker i mitt liv.
Jag ska ut och resa i höst, jag ska kolla upp ideer som för mig framåt, jag ska se vart i världen jag vill bo framöver.
Se över mina mål och jobba mot dem.
Jag känner att det måste hända någonting med mina mål snart.


Nu hoppas jag ni får en bra måndag!
Det ska jag ha.


Kram på er alla fina
Anna