Ligger i min säng...det är tomt och jag saknar hans famn, hans andetag och att få ligga tätt intill den varma trygga kroppen. Hud mot hud. Somna in till djupa lugna andetag. Känna hans närhet.
Vi.
Tror jag saknar mest vid natten.
När tystheten sänker sig och allt blir stilla.
När allt blir ärligt naket.
Tror jag.
Längtar mest hela tiden.
Ett år kvar.
Av längtan.
Av saknad.
Till det är dags.
Det stora.
Dags.
Att ta nya kliv ut i livet.
Ett år...det går fort...va?
Ett år till av glädje, lycka och framtid.
För det är så det har varit och är för oss.
Vi har roligt ihop.
Vi skrattar.
Vi bara är.
Vi upptäcker tillsammans.
Utforskar.
Är spontana.
Men så dessa avsked.
Ogillar.
Att ta vara på dagarna, helgerna och ha små mål att se fram mot i all längtan och i detta otroliga fysiska avstånd gör att vi håller ut och ser målbilden framför oss.
Och nu är det slutspurten mot "tillsammansmålet"!
Det kommer att bli ett år fyllt av framåtanda, hoppfullhet och vi kommer att tycka vintern är jobbig men snart är den där igen...en ny vår och en ny sommar och på vägen dit en massa nya spontana upplevelser.
Har så mycket att se fram mot och det som vi under vår livsresa ska få ta del av här och ute i stora vida världen.
Sikta mot stjärnorna!
Nu ska mina nattetankar, som kan bli en aning djupa mot natten, få vila sig till ro.
Godnatt och sov så gott.
Kramar Anna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar