Att hitta kraft

Lördagkväll i Hälsingland...mitt i ljusa vackra juni...tittar ut över ett fantastiskt landskap. De gröna skiftningarna lyser upp hela landskapet. Den ljusa sommarkvällen väcker livet och hopp.
Det är bara ett endaste fel.
Ett endaste.

Jag sitter här utan min älskade H.
Undrar varför jag utsätter mig själv för detta när jag vet vad jag vill...men så kommer verkligheten ifatt mig och jag inser att jag är en j-a bra mamma som gör det för mitt barns skull!

Idag när jag skulle klippa gräset med trimmern så startade den inte. Jag drog och drog i det är j-a snöret och inget hände förutom att jag blev helt slut i armen!!! Så himla frustrerande...och jag är uppvuxen med att det inte är bra att svära så när jag svär kommer det verkligen från hjärtat. Samtidigt känner jag att jag vill klara mig själv! Jag vill inte vara beroende av någon annan och blir så frustrerad när jag inser att jag är det!!!

Jag fick åtminstone igång gräsklipparen och hann klippa bakom huset innan det började regna. Då satte jag mig inne i ladan och bara tittade på alla saker och prylar som är där. Jag höll nästan på att börja gråta. Det är mig övermäktigt. Jag fixar inte att ta hand om allt detta helt själv.
Det är bara så.
Jag kände att..." nu stänger jag...låser och bara drar härifrån!!!".
Jag sticker och skaffar en lägenhet...en modern lättskött med utegård. Gärna lättillgänglig så jag kan, om jag vill , gå ut och ta ett glas vin eller vad som helst, när jag vill. Jag orkar inte ta hand om allt själv.
Så är det.

Jag bor väldigt vackert. Utsikten är himmelsk. Huset är trivsamt. Jag är tacksam. Men jag orkar inte med att hålla det i det skick det är värt.
Min högsta önskan är dessutom att få tillbringa timmarna med den jag älskar.
Det är det som är livet.
Att älska
Att leva.
Att glädjas.
Det är ju den livsinsikt jag skaffat mig som är något som är av huvudvikt.
Men det är så lätt att glida in i vardagslivet och alla förpliktelser.
Jag hade ju lovat mig själv att det viktigaste är att känna livet och dess glädje.

Jag behöver bara höra hans röst. Jag behöver bara hopp och kärlek. För att orka.


Hoppas ni har en underbar lördagkväll med de/den ni älskar!
Kram på er!
Anna

Att gå med huvudet högt

Vilken underbar dag!
Den har varit fylld av sommarkänslor och lite tårar som sipprat ner på kinderna.
Det är en speciell stämning att sitta i kyrkan och se alla fina sommarbarn och ungdomar som är så uppklädda, sjunger skört, nervöst och det dallrar liksom av förväntningar i kyrkan. All framtidstro och kraft som de bär med sig.
Så reflekterar jag samtidigt över mitt eget liv.
Tänk när jag stod där framme i kyrkan och slutade åk 9.
Med huvudet fullt av drömmar, hopp och helt fullkomligt bekymmerslös.
En fantastisk tid men också en tid full utan livserfarenhet och helt ovetandes vad som väntade med glädje, sorg och vilka stigar jag valde att gå.

Albin som slutade åk 8 nu, var glad och lycklig för sitt sommarlov. Vi var och åt väldigt god mat i Järvsö på restaurang Järven. Allt enligt hans önskemål.

Ikväll pratade jag med min älskade dotter som också fick sommarlov efter ett år på sin nya linje. Hon var också så lycklig. Det värmde i mitt hjärta. Hon och hennes D har ev fått en egen lägenhet. Det är helt underbart så nu håller jag tummarna till den 14 juni då de får reda på hur det blir. Det ska bli så skönt att få komma och hälsa på dem. Dessutom ska de få min säng. Jag tar den som står i S gamla rum. Jag får helt enkelt gå runt här hemma och kolla om det finns något mer de vill ha och behöver.

En dag full av lyckliga saker helt enkelt.

Det var bara en sak som gjorde det hela lite tråkigt men det ser jag bort ifrån. Jag tänker gå med huvudet högt och stolt.

Underbara dag.
Tacksam.

Imorgon är det fredag och jobbardag. Sen är det bara måndag och tisdag som jag jobbar för sedan gott folk...har jag semester!!!
Helt ljuvligt!

Ha en underbar dag och kom ihåg...jämför dig icke med andra utan du är unik och  utvald!
Så det så!

Kramar från en sommarkänslo-Anna!

På tal om förlovning

Tänk vad andras lycka och glädje kan sprida sig!
Idag när jag kom tillbaka till jobbet efter den sköna lediga helgen så möttes jag av min underbara vän och kollega Maria.
Det glittrade om henne och hon sken som en sol.
Jag blev alldeles varm för hennes skull för hennes känslor sken igenom.
I fredags förlovade hon sig med sin Hasse.

Det är en solskenshistoria faktiskt. Jag tänker inte dela med mig av den historian här på bloggen för den känns för utelämnande men Maria och jag hade många samtal, både djupa, peppande och framförallt stärkte vi varandra när livet var lite tufft en period för ett antal år sedan. Men så vände det och hon träffade som hon säger "mannen i hennes liv".
De sista åren har våra samtal mest handlat om glädjande och lyckliga samtal!
Maria är en oerhört fin vän med många kloka tankar och jag har fått många goda råd av henne genom alla år.
Så tacksam att hon finns i mitt liv.

Därför blev jag extra lycklig då jag i fredags, när jag körde bilen mot Sjötorp till mannen i MITT liv, då jag fick ett sms av Maria med en bild på en förlovningsring och en text som var full av lycka och champagnefirande! De hade alltså förlovat sig.
Lycka.

Ringen var noga utvald av Maria och Hasse. Den har 12 diamanter, en för varje månad. Väldigt vacker.

Så därför känner jag mig extra lycklig idag!
Precis som att det är jag som har förlovat mig...haha...men det har jag inte! Min rektor, som också träffade på Maria på morgonen, gratulerade henne sen tog hon tag i min hand och tittade på mitt vänstra ringfinger och såg...att den var tom! Det var lite roligt men hon log och såg lite finurlig ut..."man vet aldrig" sa hon.
Då kändes det faktiskt lite tomt för mig.
Kände mig lite besviken eftersom jag ar så lycklig och det kändes som det var jag som stod där stolt och lycklig.

MEN...jag har tänkt på det där.
Med förlovning.
Och kärlek.
Det är något stort och fint för mig.
Det är ingenting man tvingar på någon annan.
Jag erkänner att jag har pratar liiiite om det med H men hoppas ju och tror att båda vill ta nästa steg.

Förlovning är ett steg till för mig. Ett sätt att visa varandra och omvärlden att man hör ihop. Att man vill leva tillsammans resten av sitt liv.
Och faktiskt...när jag idag har tänkt lite på det så har jag kommit fram till vissa saker som gäller för MIG inom det här området med kärlek och förlovning och att ta nästa steg.
Det är vad jag kommit fram till och min sanning och som jag vill ha det. Jag har ingenting emot om andra tycker annorlunda.

Jag har nog kommit fram till att för att jag ska kunna bygga vidare på ett förhållande så vill jag att mannen jag har ett förhållande med till slut ska ta initiativet och visa med hela sin kropp och själ att jag är den utvalda och inte vill något hellre än att förlova sig med mig.
Visst kan han visa sin kärlek ändå men det är något visst med att bära en ring, ett tecken på att man hör ihop,  både för sig själva och för hela omvärlden.
Att man valt varandra.
Att dela sitt liv med.

Jag vet inte om jag vill gå vidare med någon som inte vill förlova sig. Att leva och vara tillsammans med någon som inte vill det tycker jag säger en del. För min del säger det något om förhållandet men också om mannen och även om känslor tycker jag.

Jag är gammaldags av mig. Jag gillar manligt och kvinnligt. Jag tycker om när män tar för sig. Jag tycker det är oerhört manligt , och sexigt, när mannen tar initiativet och visar vägen vad han vill med sin kvinna och när han med stolthet bär sin ring och visar upp för omvärlden att han har valt ut sin kvinna. Jag tycker överhuvudtaget om män som vågar stå för vad de känner för sin omgivning och de känns starka och pålitliga...vuxna. Lite alfahanne liksom...hehe.
När det kommer till att välja en ring tycker jag att man ska, precis som Maria och Hasse, välja ut tillsammans. Det är en del av processen...att få prova tillsammans och se fram mot det fina.
Sen vill jag inte veta NÄR det ska ske för det kan gärna få vara en överraskning. Men att välja ring är också viktigt för man ska trivas med den eftersom man ska bära den livet ut. Det är också manligt att våga gå in i en guldsmedsaffär och med stolthet välja ring tillsammans med sin kvinna. Det gör mig varm i hela kroppen!

Jag vet vad jag vill i det här har jag märkt...haha...väldigt klar över vad jag tycker.
Vi får väl se om min alfahanne är lika klar.
Jag har nu bestämt mig att jag aldrig kommer att tjata eller säga något mer om detta till honom.
Även om det nu blev så nära och så lyckligt idag att det smittade över på mig så smittar det inte på någon annan...haha.
Menar han allvar så visar han att jag är den utvalda och var han står och vill och tar tag i det...annars så känner han inte så och då får jag ta steget utifrån det.

"If you liked it then you should have put a ring on it" ( Beyonce)

Det som kommer från hjärtat går till hjärtat

Just nu längtar jag efter min H och få känna hans närhet.
Sov så gott!
Kram på er alla ute i stora världen utanför Näsberg!
Anna