Idag var det invigning av Formexmässan 2014...i Stockholm...och jag är här...i Näsberg. Känns som att jag är på fel plats vid fel tillfälle...vilket i och för sig inte är någon ovanlighet.
Men skam den som ger sig och inte hittar lösningar! Vi lever ju i ett modernt samhälle...som tur är!!!...och har tillgång till världens alla händelser via cyberrymden.
Varför slösa pengar och tid på att uppleva saker i verkligheten när cyberrymden finns...och det gäller både upplevelser och kärlek...obs: mycket ironisk underton i detta påstående !!!
Jag har som skrivet utnyttjat cyberrymden och tagit del av en del bilder från mässan och bilderna tilltalar mig.
Jag kommer att fortsätta ta del av fler rapporter imorgon, njuta och få inspiration.
Ser fram mot det!
Imorgon kommer även SannaAntoniaNyponros hem! Underbart!
Nu en stund av allvar...om livet i ett förhållande.
Pratade med en god vän idag och vi diskuterade livet...inte vilket liv som helst utan samlivet och förhållanden. Man är i olika faser i sitt liv och jag känner så väl igen mig i min väns beskrivning om distansförhållande.
Det kan vara svårt och tufft att få till vardagsliv och kärleksliv när man har små barn och lever man då dessutom på olika ställen pga jobb eller annat så kan det lätt bli att man till slut lever två separata liv under veckorna och har höga förväntningar på varandra under helgerna och olika förväntningar på vad som ska ske under den alltför korta helgen.
När barnen är små och man är mitt i vardagslivet så rullar allt på och det känns som något normaliserat att leva på två olika håll. Man hinner aldrig prata ordentligt och vardagslivet blir som ett ekorrhjul. Den ena partnern får sköta vardagssysslorna under veckorna och se till att allt fungerar medan den andre som bor borta jobbar under dagarna men har tid för sig själv på kvällarna. Helgen då man ska dela och sammanföra sina olika förväntningar kan lätt leda till besvikelse då det inte alltid är samma förväntningar man har. Barnen blir snabbt äldre och större medan tiden gått och det KAN bli så att man vaknar upp och funderar på vad man lever för liv.
Been there done that.
Det är verkligen inte värt det.
Jag vill aldrig mer leva så.
Men jag dömer inte andra som valt att leva så. Det fungerar utmärkt för vissa par att ha det så.
Jag närmar mig 50 år...eller inte...har ju 4 år och 2 dagar kvar...faktiskt... och jag tänker inte stå där ensam när barnen flyttat och får egna liv och egna familjer...och de struntar i om deras mamma är ensam eller vad hon har för sig under en fredagskväll.
Jag tänker välja att vara en glad mamma som har ett eget liv TILLSAMMANS med någon som förnöjer mitt liv och berikar det, någon som jag kan dela drömmar, dagliga livet och skratta och ha roligt med ...uppleva tillsammans med.
Jag vill leva ett liv under samma tak med den jag älskar.
Livet under taket kan innebära egentid och stunder i ensamhet...men då har man valt det för att man får energi av det. Jag tror att alla mår bra av lite egentid då och då.
Men inte vara ifrån varandra varje vecka år ut och år in. Känns meningslöst i min värld. Då finns det ingen kärlek kvar till slut. Basen ska vara ett gemensamt hem.
Varför ska man vara tillsammans och ha ett förhållande med någon som inte finns nära en som inte känner längtan efter en? Jag vill att den jag älskar ska känna att den inte vill vara ifrån mig...utan vara nära och göra det som krävs för att få vara det.
Någon att bygga upp ett gemensamt hem med.
Någon att kramas med när livet känns tungt, någon som tröstar när man blir rädd, någon att bli arg på när man är irriterad...en att kasta en hård kudde på, någon som har en öppen famn när man är ledsen, någon att få kikna av skratt med, någon att få längta efter när man varit borta någon dag, att få komma hem från en jobbdag och någon finns därhemma med lagad mat...någon att dela helgkänslan efter en veckas jobb med en god middag och ett glas vin till.
Jag vill finnas där för denna "någon" och ge.
Ja...jag har många bestämda uppfattningar om hur jag vill ha det.
Haha...
Det finns det nog ingen som kan rubba.
SHARE LIFE, SHARE LOVE, BE HAPPY
Jag är medveten om att det jag skriver ibland kan bli lite väl engagerat...ungefär som en politiker! Vore jag ett politiskt parti så har jag en klar linje iallafall!
På tal om politik...valet närmar sig...har ni funderat på vad ni ska rösta på???
Säger som en av mina kollegors gamla lärare som förlorat sin fru, sina barn i koncentrationsläger. Han sa till sin klass: " Det är er förbannade skyldighet att gå och rösta!"
Med det avslutar jag och säger sov gott och hoppas ni träffar "någon" i ert liv.
Jag hoppas och tror att jag har gjort det iallafall...får bara hoppas att det är någorlunda ömsesidigt!
Kram Anna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar