Regntunga skyar

...brer ut sig över himlavalvet och skymmer den varma ljusa solen som borde få komma fram och värma oss inför den kommande hösten. Men varför ge upp redan...det är ändå bara slutet av juni ännu och vem vet vilket solväder som väntar oss?
Det kanske blir en fantastisk varm och solig juli som kommer att ge solenergi till våra ljustörstande väsen så vi kan alstra all energi vi behöver inför den kommande mörka årstiden!

Jag tycker vanligtvis att de här regniga dagarna under sommarmånaderna kan vara lugnande och avkopplande...men när solen lyst med sin frånvaro för länge då är jag beredd att ta mitt pick och pack och flytta...minst till Afrika!!!

Det kan inte vara meningen att vi människor ska leva i mörker. Vi behöver ljuset för att må bra.
Varför lever vi inte som i bondesamhället...efter naturens egen klocka?
Sover/vilar när det är mörkt och jobbar när det är ljust. Min kropp skulle i allafall sannerligen må bra av det. Lite skrattretande så har jag köpt en sollampa som jag sitter med 15 minuter då och då...när jag kommer ihåg att jag har en...och den lyser med sin energi in i mina ögon och försöker leta sig in i min kropp och ge mig kraft att klara av de mörka...och dessutom kalla dagarna...haha. Jag blir faktiskt full i skratt när jag tänker på det. Tänk om mina förfäder skulle se mig när jag sitter där...de skulle nog ruska på huvudet och fundera om jag var riktigt frisk!

Ser mysigt ut och är vackert på bild och när man sitter i en varm bil...

...eller med mysig belysning på kvällarna och man är inomhus och har skottat klart ;-)

Nej, jag borde leva i ett sydligare land från senhösten tills vårsolen börjar leta sig fram här och då den ger helt underbara ljusa senvinterdagar med snö, sol och små vårtecken som med en otrolig kraft letar sig fram år efter år. Den livskraften kommer då fram vid ungefär samma tid för min del med.
Jag vill inte sitta här och klaga och inte göra något åt saker jag inte är nöjd med. Därför borde jag genomföra det hela.
Prova en gång och se om det fungerar.
Hur ska jag annars kunna veta?
Det är dock en del organisatoriska frågor som skulle behöva lösas.
Mina barn.
Finns det någon skola som de kan gå i från oktober till mars?
Min egen försörjning?
Jag skulle då vilja ha ett fritt kreativt jobb.
Jag kanske kan börja sälja något via nätet? Kanske skriva något? Börja dreja och sälja hantverk? Laga nordisk mat? Måla tavlor?
Haha...endast fantasin är utan gränser!

Men återigen är jag nog för kraftlös att ta tag i det praktiska omkring det hela. Men jag LOVAR...jag SKA genomföra en provomgång...om inte detta år så kommer det ett år då jag SKA!

Tills dess lovar jag att ta ansvar för min egen hälsa genom att resa till värmen antingen en vecka innan jag börjar jobba v 33 eller så sparar jag den till höstlovet och tar tjänstledigt några dagar för att samla kraft då...det kanske inte är en helt urbota dum idé? Ljus och värme en vecka i slutet av oktober kanske räcker att ta sig igenom november. December är ändå en mysmånad. Sen spara och ta en veckas resa i januari...det vore kanske melodin!!!
Det känns som om det vore det bästa att prova just nu!
Oktober och januariresa!
Haha...bara att spara varje slant.
Sälja saker och ge sig iväg.
Börja köpa lotter och satsa pengar på travet...får börja hårdplugga på travhästar!

Ljuvliga sommar med sol...

...blommande äppelträd och rabarberpaj...

...ljumma varma vackra sommarkvällar...

...vackra solfyllda segel på spegelblankt vatten...suck! Kärlek.

Nåja...tills dess ska jag hitta gobitarna av den svenska sommaren. För de kommer...jag vet det.
De soliga dagarna som skänker total lycka.
Då vårt land är som vackrast.
Sverige i mitt hjärta.
Kärlek.

Kram från en frusen själ men med ett varmt hjärta...Anna

Semester och full av äventyrskänsla!

Nu har jag kommit hem och tagit mina lätta sista steg från skolgården till bilen för ett antal veckor framöver! Den känslan är svårbeskrivlig men den känns helt ok ...
Jag har väl inte riktigt hunnit registrera den ännu men börjar känna förslappningen starta i mina fötter...och sakta maka sig uppöver. Till hjärnan hinner den nog aldrig komma för min hjärna jobbar för det mesta på högtryck med alla möjliga tankar! Men jobbtankarna brukar försvinna åtminstone!
I slutet av min semester brukar även tankeverksamheten ha varvat ner och behöver lite uppskärpning istället.

Om någon timme ska jag åka för att tillbringa kvällen med mina fantastiska jobbarkompisar. Vi ska äta mat på Rosehills tillsammans och göra ett avslut. På jobbet idag var det fullt upp så vi hann inte säga hejdå till varandra. Det ska bli mysigt! Jag tänker inte bli långrandig dock för jag ska hem och ta hand om min son som jag inte träffat på hela dagen. Jag tror han behöver lite mammamys...åtminstone behöver jag lite sonmys!

Sanna är i Grekland och det lilla äventyret vill jag inte tänka så mycket på...Jag hoppas innerligt att hon och Daniel har det toppenbra och njuter av resan! Längtar efter henne såklart!

Ett annat mys som jag skulle behöva är med mannen med stort H!
Jag längtar efter honom och känner mig lite frustrerad över att avståndet gör att jag inte kan få träffa honom när jag vill.
Vill känna hans närhet
Vill känna hans värme
Vill känna hans kärlek
Vill känna hans andetag
Vill känna lukten
Vill skratta - på det sätt som han får mig att göra
Vill njuta
Vill dela min semesterkänsla med honom- även om inte han har någon att dela med sig av just nu...men jag delar sååååå gärna med mig av min!

Men Albin och jag startar semestern med att ta tag i den känslan och åker söderöver för att fira midsommar och sedan vidare mot ett ställe som också har en stor plats i mitt hjärta...Helsingborg!
Jörgen och Helene med familj ska få lite hälsingebesök!

Jag känner också en lite rebellisk känsla i kroppen!
Buskänsla!
Jag skulle lätt kunna tacka ja och bara dra idag.
Resa iväg.
Tågluff.
Flygresa.
Dit vingarna bär.
Jag skulle kunna flytta på en sekund.
Lämna alla världsliga ting och dra.
Till något nytt.
Till något spännande.
Almost anywhere.
Jag känner att jag vill.
Nu.

Kramar från en lätt vilsen nysemestersjäl
Anna

Inredning och utredning

Inspirationen letar sig in i venerna och far runt i kroppen som en projektil.
Det måste vara solen som värmer upp blodet så att det rusar lite fortare och värmen som blir till energi och vill tillfredsställa harmoni för ögat och själen.
För nu är det många planer på gång inne i mig.

Syrenhäckar, berså, morgonutesittplats, stenläggning, grusläggning, jord och nytt gräs på framsidan, ett lite större soldäck på baksidan...helst med en liten pool som man kan slänga sig i när det blir för varmt, målning av huset klart, ribbor i ljusgrått under verandan, vindskärmar i vitt ( vet precis hur de ska se ut) samt plantering av växter som sköter sig bra själv.
Japp, det är ungefär vad som försigår i min lilla men hårt arbetande hjärna!

Inomhus finns det en hel del att färdigställa men vid denna årstid så flyttar mina inredningstankar utomhus och blir till "utredning" helt enkelt! ;-)

Vindskärmar med fin plantering! Bild lånad från Trivselhus

Stenmur är fint! Bild lånad från Trivselhus

Känner mig trött, lite låg och kramsjuk ikväll.
Hade behövt en värmande kram och famn.
Men vad har man katter till...eller?


Hoppas ni har en skön kväll i vårt vackra sommarSverige!

Kram Anna

En "från djupet av mitt hjärta" kärleksförklaring till Sanna och Albin

Sanna och Albin
Det som ligger mig allra närmast om hjärtat är ni, mina barn.
Jag har burit er i min kropp i 9 månader.
Känt era ivriga sparkar och känt konturen av era små busiga sparkandes barnfötter genom magen med min hand.
Har burit min mage med stolthet och tacksamhet.
Tagit kort för att föreviga hur ni faktiskt har vuxit alldeles ofantligt mycket i min mage och blivit till små liv inne i mig som med livsglöd och kämpandes tog er ut i livet utanför magen.

Jag har kämpat och gjort mitt livs styrkeprov när ni föddes.
Urkraft.
Båda två är precis lika mycket älskade av mig.
När jag nu skriver så skriver jag Du, men menar er båda.

När Du låg i min famn visste jag vad det vackraste av kärlek är.
I sin allra renaste och djupaste form.
Ödmjuk inför att ha fått möjligheten.
Tacksamhet för att Du finns.
Många stunder av ofantlig kärlek och ömhet.
Din lilla hand mot mitt bröst när din hungriga mun söker mat.
De små fingrarna som griper tag om mitt finger.
Blicken från dig dyrbaraste när din lilla mun ivrigt suger efter mjölk och du samtidigt möter min blick med de mörkaste tillitsfulla ögon.
Dina mjuka fötter som under tiden trycker mot min hand.
Det plötsliga bettet mot min bröstvårta, som smärtar fruktansvärt, och ditt charmiga leende som förstår att det var något roligt som hände.
Det kiknande skrattet.
De första orden.
Kvällsstunderna i sängen - den runda kinden mot min kind - den varma mjuka lena handen mot min andra kind - min näsa som doftar in mot din mjuka hud och lukten av dig skapar en våg av kärlek som går genom hela kroppen in i hjärtat.
Dina tårar.
Dina enviseutbrott.
Ditt klingande skratt.

Nu är ni stora.
Jag känner sån obeskrivlig innerlig kärlek till er.
Den går aldrig ur min kropp.
Vad som än händer och vad som än sker så finns det ingen situation där ni inte kan vända er till mig för att få hjälp. Jag älskar er oavsett.
Jag vill att ni ska känna lycka i ert liv.
Gör saker som ni mår bra av.
Älska er själva.

Vägen i livet är inte rak. Det är en massa krokiga stigar att vandra.
Det går upp och det går ner. Det är en del av livet.
Livet slutar inte för det. Livet fortsätter hur vägen än ser ut.
"Det högsta är ej att aldrig falla utan det högsta är att resa sig efter varje fall."
Jag hoppas att ni har fått några verktyg att hantera livets alla olika vägar och resten av verktygen som  ni behöver kommer ni att hitta själva.
Men man behöver stöd och hjälp efter vägen.
Våga ta emot det.
Jag hoppas att ni träffar någon att älska som älskar er som jag gör.
Att dela sitt liv med någon man älskar ger så mycket.
Livet handlar om så mycket mer än att leva efter normer, principer och jantelagen.
"Om du sänder ett leende så vänder det åter tillbaka till dig"
Att ge är också något som man mår bra av.
Om ni hamnar i någon situation där ni inte trivs eller mår bra så ta tag i det.
Livet är för kort för att inte må bra.
Det ska vara roligt och glädjefullt att leva.
Livet är fullt av val och möjligheter.
Följ ert hjärta. Ingenting är omöjligt.
Jag skulle vilja skicka mer er några ledord.

Tacksamhet
Ödmjukhet
Omtänksamhet
Glädje
Kärlek

Det här är ingen bön även om det kan låta som det...;-) eller något struntprat.
Det är faktiskt allra högsta allvar.

Störst av allt är kärleken.
Jag älskar er - av hela mitt hjärta.
Kram från er mamma - som tycker det är lättare att ge kloka råd än att vara klok själv <3

Sanna

Albin

I´m walking on sunshine...

...and it makes me feel good...
Vem sjöng låten?

Den är passande idag!
Solen skiner, humöret på topp och en massa energi som går till spillo för jag är enbart rastlös!
Jag vill så mycket men får ingenting gjort.
Nu hamnade jag t ex här framför datorn...men det har sina positiva sidor för man kan få utlopp för sin kreativitet om man är rastlös.
Jag hamnade framför wordle.net och leker lite med ord. Jag har fått det fina hedersuppdraget att göra tavlor till min systers hästshop! Hon ville ha tavlor med ord som hör hemma i hästvärlden.
Jag försökte få henne att förstå att då får hon ge mig ett nytt ordförråd. Jag kan några få utvalda och då pratar jag inte om de mest exklusiva : sele, grimma, sadel, hovkrats, mankam
Tror jag behöver utöka mitt ordförråd!!!
Så jag inväntar en lista med ord från min syster.

Imorse försov jag mig! Jag sov så gott men vaknade till och slängde ett öga på mobilen och sen flög jag upp! Jag hade en kvart på mig att väcka Albin och själv få på mig kläder och äta frukost. Men jag hann i vanlig tid till jobbet! Fantastiskt!
Hade det varit vinter hade jag nog inte varit lika alert...eller glad i hågen. För idag blev jag glad för att jag hann...haha...det gäller att se det positiva i tillvaron!
Jag har varit rastlös hela dagen i min själ. Som tur var kände min arbetsgivare på sig att jag behövde en utmaning idag och gav mig sysslor! Så skönt...det var precis vad jag behövde!

Jag har ett toppenjobb som jag trivs med. Det är varierande och utmanande. Jag har underbara arbetskamrater , en fantastisk chef och det är ett gott klimat på min arbetsplats. Men ibland kan jag tänka att jag bara lever en gång. Jag skulle vilja förändra mitt liv totalt och åka utomlands ett halvår eller något...ha en gård i Provence med havet och prunkande lavendelfält som utsikt eller något annat vackert ställe någonstans i Sverige eller på vår underbara jord! Med en liten bed and breakfast, få ta hand om gäster och skämma bort dem! En liten gårdsbutik med varierande utbud. Mat, inredning, kläder och böcker...en blandbutik. Ett jobb som är praktiskt, organisatoriskt och serviceinriktat.
Jag blir så imponerad av människor som vågar åka iväg och prova på.

Nu drömmer jag iväg igen!
Jag bor ju på en gård. Jag är väldigt tacksam för det. Jag vet att min morfar och mormor slet för att bygga den här gården från början. Vad som än händer och vad jag än kommer att hitta på i framtiden...om jag flyttar söderöver, utomlands eller vad jag än gör så kommer jag göra mitt yttersta för att behålla den ändå.

Nu en skugga som faller över mig.
10 dagar kvar i dag.
10 dagar kvar till en början på ett avslut på något jobbigt som pågått i snart 5 år.
Jag känner det jobbiga börja ta plats inom mig.
10 dagar.

Kram Anna