Nu har jag varit hemma från jobbet i tre dagar men känner att det går absolut åt rätt håll.
Skönt!
För jag har så mycket jag ska göra.
Mitt huvud är som ett enda virrvarr.
Tankarna snurrar och jag vill så himla mycket men allt jag vill fastnar liksom där i tanken då det är så mycket som är praktiskt som måste lösas innan jag kan göra allt jag vill.
Vissa saker kräver också lite djupare funderingar även om man bara skulle vilja gå på magkänslan ibland och följa sitt hjärta direkt. Det är svårt att ta sig den tiden att fundera också när man jobbar och därför har jag haft lite tid över för det nu när jag varit sjuk.
Jag har kommit fram till ett beslut.
Det är så skönt.
Beslut kan vara svåra och jobbiga men när man väl har bestämt sig så känns allt så mycket lättare och klarare. Beslut kan också ändras om en situation förändras men just nu känns det helt klart och tydligt.
Jag bor i ett underbart hus.
Det är, som jag skrivit om tidigare, ett hus med en viss känsla, ett "snällt hus" med en "snäll själ".
Mina underbara älskade morförälrar, morfar och mormor byggde huset.
En underbar utsikt.
Det ger lugn och ro för själen att bo här.
Det ligger så till att det finns massor av potential för de som är intresserade att ha djur eller odla något då det tillhör en massa mark till huset. Jakträtt.
Som ni förstår så lutar det jag tänker skriva åt att jag har tagit ett beslut om huset.
Så är det.
Jag har tagit beslut om att sälja det.
Även om jag trivs här och älskar huset så är det dags för mig att gå vidare.
Jag tänker att jag vill ge detta hus chansen att förvaltas av några som kan älska det så som jag gjort.
Livet går vidare, det står aldrig stilla, och mina förutsättningar att bo i huset har förändrats.
Och när beslutet väl är taget så känns det faktiskt spännande och hoppfullt och jag känner glädje att kunna gå vidare framåt i livet! Utvecklas.
Ge någon annan chansen att njuta av detta kvalitetsfylla boende.
Jag har funderat mycket över barnen om de skulle vilja ha det kvar men så kom jag att tänka på några kloka ord som en man sa till mig en gång när vi pratade om släktgårdar:
" Det är ett tungt ok att bära när man tar över en släktgård."
Jag förstår precis vad han menar nu.
Man känner ett ansvar att förvalta gården vidare och har svårt att ta beslut.
Därför har jag bestämt att mina barn inte ska behöva känna så. De ska vara fria att bo och leva var de vill och följa sitt hjärta.
De har också fått förmånen att bo här och fått några vackra fina år men de är på väg i livet och jag tror att det är utvecklande och bra att flytta.
Jag hoppas de också kan förstå hur jag resonerar för deras skull.
Min tanke är att jag i lugn och ro ska bo här under höst, vinter och fram mot våren och mitt mål är att kunna flytta härifrån i början av nästa sommar. Att någon annan tar över då.
Jag har så många saker och prylar som ska rensas ur och det känns också skönt att få så lite saker som möjligt att hänga kvar i.
Jag vill vara fri att starta om på nytt med förutsättningar som passar mig i mitt nya liv.
Så nu är fredagsbomben släppt!
Ha en underbar fredag!
Kram Anna
