Jag har inte skrivit något här sedan januari och då mådde jag inte så bra. Mycket har hänt sedan dess.
Världen - vår jord - drabbades av pandemi som heter Cov-19. Många människor har dött och dör och vi är mitt i krisen och lever i restriktioner och oro för våra nära och kära och även oss själva.
Folk drabbas på olika sätt men de som är i stora riskgruppen är de äldre och de med bakomliggande sjukdomar. Men även yngre människor som inte tillhör någon riskgrupp har också dött. Jag känner ingen personligen som har dött däremot känner jag några som har drabbats av det på ett eller annat sätt.
Gymnasieelever såsom A och P studerar hemifrån. De har uppgifter och lektioner via datorn. H jobbar också hemifrån men jag jobbar som vanligt på skolan. Det är verkligen en konstig situation. Det är svårt att förstå och svårt att ta till sig. I Sverige har vi vissa restriktioner att vi ska vara hemma så fort vi känner oss det minsta sjuka, tvätta händerna ofta och hålla 2 m avstånd till andra. Vi får inte umgås i sällskap mer än 50 personer. Vi ska försöka att hålla social distans. Det har gjort att vi inte har fått träffa de vi älskar.
S och hennes R är i Stockholm och där var det som värst men har nu blivit bättre där. Vi har inte träffats sedan februari. Vi ska träffas till helgen, om jag nu blir frisk för jag blev sjuk i måndags. Jag är hemma från jobbet. Jag var även hemma i mars för typ samma symptom. Jag har haft en väldig huvudvärk, halsont, yr och oerhört trött. Jag sover och sover. Jag är även andfådd när jag gör något litet. I morse när jag duschade t ex så blev jag andfådd. H tror jag har cov19 men jag har ingen hosta. En del har haft lindriga symptom och andra har drabbats oerhört hårt. Hur som helst så hoppas jag att vi kan åka halvvägs på lördag eller söndag och vandra ute tillsammans. Jag vill bara se henne och umgås. Sedan hoppas jag att det lägger sig mer och mer nu till sommaren så vi kan kramas och hälsa på varandra som vanligt! J och R var här för någon helg sedan. De var bara ute på altanen hos oss men det var så mysigt att få se dem! Det blev inte så lång stund men underbart är kort sägs det. Mamma och pappa träffade vi i slutet av februari sist och det känns också jobbigt. Som tur är mår de för tillfället bra men de förstår inte riktigt faran över hur det blir om de blir sjuka i cov19. Vissa dagar förstår de och andra inte. Nu närmar det sig min semester och jag får se om jag kan hålla ut tills dess då vi hela tiden också får hålla koll på hur situationen ser ut i världen och i Sverige. Mina svärföräldrar är duktiga på att hålla distans. Vi handlar åt dem och de håller sin sociala distansering. Nu fyller de 75 år nästa onsdag så då får vi fira dem på något sätt. Vi får hoppas på fint väder så att vi kan vara på altanen.
Vi ska göra iordning vår stuga också inför sommaren så vi kan ta emot våra nära och kära där så blir det lite distans iallafall. Det är så många jag vill träffa! Min kära syster med familj, H: syskon med familjer, våra vänner i vårt avlånga land och att få ge sig iväg på en helgtur och bara se lite annat.
Samtidigt har det varit skönt att inte stressa iväg på helgerna. Vi har varit aktiva hemma och passar på att renovera vårt hus inför värdering så vi kan lägga om våra lån och dessutom få ett mysigt hem att trivas i och vi kan känna att vi kan tillbringa i lugn och ro i karantäntider. Vi har ändå tur som bor på "landet" så vi kan gå ut och ta promenader och njuta av vår vackra omgivning. Det är också bra att det kom mot våren och inte under höst och vintertid.
Nu är jag och A sjuka och H är underbar som tar hand om oss.
Nu ska jag vila lite.
Kram Anna
