Bakom molnen är alltid himlen blå.

Har tillbringat en natt hos min kära syster i Sundsvall. Det var mysigt och trevligt, som vanligt, och jag fick sova i min systerdotters lilla stuga på gården då hon hellre tillbringade helgen med sin älskade...Konstigt nog föredrar hon sin pojkvän framför sin moster!!! Å andra sidan skulle jag också ha valt min älskade om jag haft möjlighet! 

Idag var en speciell dag på ett sätt. Jag, syrran, mamma och pappa drog iväg till Birsta för att handla lite. Det var otroligt längesen vår "kärnfamilj" åkte bil och satt och åt lunch tillsammans. Jag började fundera på det och log inombords. Mysigt. Jag kan inte ens minnas när det hände sist...och undrar när det kommer att inträffa nästa gång.

Sen åkte vi hemöver och jag körde. Det var ett riktigt snöruskoväder och jag fick verkligen anstränga mig för att se var körbanan var. Det gick inte att ha helljuset på i mörkret för snön yrde omkring. Men vi kom fram till slut och jag var så trött när jag kom hem och kröp upp i soffan för att titta lite på tv och mysa.

Hm...mysa är ju mysigt att göra en stund själv ibland...men just ikväll saknar jag. Jag saknar mycket. Jag känner mig ensam. Längtar. Jag vill krypa upp tätt tillsammans och mysa med den person jag älskar...H. 

I dag när jag var på Ikea så var det så många kärlekspar som gick runt och planerade, pussades och såg allmänt kära ut och förmodligen hade jag "kärlekspar-glasögonen" på mig. Jag gick och funderade varför jag gick där med mina föräldrar och min syster...och funderade om jag någonsin kommer att få gå och bilda ett "nytt" hem och ha den där ljuva känslan att bygga upp en framtid tillsammans. 

Hur kommer det att bli...kommer det någonsin att bli...var...när...hur...

Och så vandrar tankarna...fram och tillbaka...ikväll.

Jag saknar.

Älskar.

Vill ha.

Vi.

Ha en skön kväll!

Kram Anna