För här kommer alla känslorna på en och samma gång...

För det allra allra mesta känner jag mig glad och oerhört tacksam med livet. Jag försöker att se saker och ting lösningsfokuserat...att se möjligheter istället för svårigheter. Jag tänker att jag lever bara en gång och om jag vill något här i livet kan jag inte ge upp utan se hur jag kan lösa situationerna. Det är inte alltid så att jag ser lösningar på en gång...men får jag bara fundera så brukar de komma. Jag tycker om när människor tar chanser för att utvecklas, när man provar nya saker utan att döma, när människor gör saker som de mår bra av även om det innebär svårigheter och inte är så rationellt alla gånger så tycker jag bara att det är roligt och bra. Det finns lösningar på allt så länge man gör ett val som gör en lycklig. Att följa sitt eget hjärta.

Men ibland dippar jag...blir ledsen...låg och vill bara lägga mig under täcket och tycka synd om mig själv och gråta. Det som är bra är att när jag väl har fått gått ner mig så hittar jag nya krafter igen.
Det var en vän som nyligen sa till mig "Vad skönt, det är bara ett tecken på att du är mänsklig!"

Jag är en känslomänniska. Jag blir påverkad av andras humör. Jag analyserar och känner in lätt hur jag åtminstone tror att andra tänker och om något är fel. Jag kan inte ta på vad som är fel eller annorlunda men jag känner det. Det är positivt vid vissa tillfällen att kunna känna in men det är inte alltid positivt för jag överanalyserar ibland.  Jag borde inte fundera och tänka så mycket...eftersom jag inte mår så bra av det. Tränar för att blir bättre på det för det vore bra för mig!

Idag har jag en dipp.
Jag ska gå och vila en stund.
Gå in i mig själv litegrann.

Jag känner mig liten idag. Jag skulle vilja bli omkramad, omhändertagen...och känna värme.


Kram Anna